Historik

 

 

Historiskt sett är Pargas en del av den kulturbygd som sträckte sig från Mälardalen och Stockholm till Viborg med Gotland och Estland som de södra delarna.

I Pargas har man funnit några fynd från stenåldern och gravkummel från bronsåldern. En fast bosättning fick Pargas, tror man, på 1000- och 1100-talet.

Gråstenskyrka från 1300-talet
Ortens vackra gråstenskyrka är från 1300-talet och det är sannolikt att den ersatte en äldre träkyrka. Kring kyrkan ner mot strandsluttningen koncentrerades sedan en bebyggelse. Det område kallas idag Gamla Malmen.

"Gamla Malmen"
Sundet var på den tiden en naturlig segelled i nord-sydlig riktning och på "Gamla Malmen" samlades hantverkare av olika slag. Även lönnkrogar var ett vanligt inslag och säkert fanns det även en del "löst" folk. Pargas var på medeltiden en viktig handelsort. 1531 förbjöd Gustav Vasa handeln.

Qvidja slott

Släkten Fleming lät på 1400-talet uppföra Qvidja slott. Bl.a. Erik Fleming som var den ledande mannen i Finland och som hörde till Gustav Vasas närmaste män föddes och bodde på Qvidja.

Näringarna
Vid sidan av jordbruk och fiske blev kalkbränningen en viktig binäring som gav bygdens bönder inkomster, sjöfararna fraktade och folket arbetade.

Segelflottan i Pargas var ansenlig under denna tid då vattnet var det naturliga sättet att transportera varor. Kan nämnas att Gustav Vasa lät skeppa kalk från Pargas till Stockholm.

Pargasbon
I publicerade reseskildringar från slutet av 1880-talet beskrivs pargasborna som "ett mellanting mellan fastlandsbor och skäribor. De äro beryktade för sin processlystnad". Man processade om de obetydligaste saker, grindar, broar och små jordlappar.

Man sade också att pargasbon "var mer köpman än sin finska motsvarighet". Ett tilltalande drag var att han höll på friheten och oberoendet och sitt personliga värde.

Handelsmän
Av historien framgår att pargasbon genom tiderna varit en skicklig handelsman oberoende om det handlat om tyg vävt i Pargas, pepparkakor eller kalk.

1898 grundades Pargas Kalkbergs Aktiebolag av bl.a. en bonde som insåg nyttan med stordrift. Utvecklingen av Pargas Kalkberg till dagens industrikoncern Partek hade sedan en stor betydelse för orten.

Man fick fast vägförbindelse till Åbo och samhället utvecklades, med industrialiseringen följde inflyttning och välstånd.

Pargas var inte längre Magerstan som man kallats i folkmun. År 1977 blev Pargas stad.